Sitter på jobbet, telefonen ringer.
Det är Adam som har en enkel fråga:
– Hur låter en val, pappa?
Jag sitter i kontorslandskap. Jag har ganska risig kunskap om hur valar låter.
Men jag gör inte en tvååring besviken utan frambringar vad jag tror är ett ganska hyfsat valläte.
– Hur låter den lilla valen, pappa?
Frambringar ett nytt läte, denna gång gällare och mer stötigt.
Sonen skrattar.
Det är tur att det är fredagsmorgon och ganska tomt här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
visst är pappalivet helt fantastiskt?
Tänk om hela kontorslandskapet hade varit fullt... hade du gjort det samma då eller?!
Skicka en kommentar