I går berättade Becca för Adam den sedelärande sagan om "Pojken som ropade varg" eftersom han upptäckt att det är effektivt att påstå att han bajsat när han lägt sig och ska sova - då måste ju mamma eller pappa kolla om det är sant och man kan hålla sig vaken ytterligare några minuter.
Vår äldste lyssnade ivrigt men det är tveksamt om sensmoralen gick fram. Istället fokuserade han på vad som hände när vargen åt upp pojken.
Resultatet?
I natt vaknade han gråtande och berättade att "en varg kommit för att äta upp honom".
Då sov hans mor gott, dock ej hans far.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar