HALVLIVSBOKSLUT; DEL 2

1-9 år: Finns det en bättre floskel än "lycklig barndom"? Troligen inte, men den stämmer. Förflyttades mot en fyraårings bättre vetande från en tvåa i Bromma till ett stort hus i Ljungby med sin mor, far och storebror. Försöker ansträngt komma på något mörkt eller bittert att skriva om de första nio levnadsåren. Misslyckas.

10-19 år: Skolgång med fokus på att träffa kompisar och ha skoj, vilket visade sig i betyg. Helt normal tonårstid, möjligen ganska mesig men lika lite förvirrad. Stort fokus på synthmusik. Sexdebut, inget speciellt uppseendeväckande. Sparsmakat med flickvänner, vissa bättre än andra. Utbytesstudentår i USA, mycket givande och stärkande på det personliga planet. Student.

20-29 år: Lumpen, började bistert men slutade betydligt bättre. Juridikstudier i Lund – tyvärr vågade jag inte hoppa av och satsa det jag verkligen är bra på utan fortsatte på fel bana. Smakade nationsfrukterna, sturm&drangade, skaffade vänner och dimmiga minnen för livet. Hem till Stockholm. Hamnade på en räkmacka rakt in på redaktionen för Sveriges då bästa magasin för män. Arbetssökande, sedan sportnörd. Träffade det som verkade vara kvinnan i mitt liv.

30-39 år: Gifte mig, följde snitslad bana. Arbetssökande, sedan skribent. Skilde mig, lyckligtvis skulle det sedan visa sig men just då ingen dans över Västerbron. Sökte, en smula sturm&drang igen. Slöchattade och hittade kvinnan i mitt liv (ingen av oss visste det dock då) tack vare färgkoden blå/rosa/grön/vit/grå/brun. Gifte om mig, blev pappa, byggde ett hem, blev pappa igen. Är älskad av min familj, mina föräldrar och mina vänner. Lyckad och lycklig.