– Nu spottar jag på marken, säger Adam.
– Mmm… gör du det, svarar jag.
– Får jag spotta på pappa?
– Nej.
– Får jag spotta på mamma?
– Nej.
– Får jag spotta på Elias?
– Nej.
– Får jag spotta på Nonno?
– Nej.
– Får jag spotta på Nonna?
– Nej.
– Får jag spotta på huset?
– Nej.
– Får jag spotta på den vita bilen?
– Nej.
– Får jag spotta på den gula bilen?
– Nej.
– Får jag spotta på den röda bilen?
– Nej.
– Får jag spotta på den svarta bilen?
– Nej.
– Får jag spotta på polisbilen?
– (efter en sekunds tvekan) Nej.
– Får jag spotta på däcket?
– Nej.
– Får jag spotta på flygplanet?
– Nej.
– Får jag spotta på motorcykeln?
– Nej.
– Får jag spotta på hunden?
– Nej.
– Får jag spotta på hästen?
– Nej.
– Får jag spotta på katten?
– Nej.
– Får jag spotta på pippifågeln?
– Nej.
– Nä, det gååår ju inte, då blir den ju alldeles spottig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Orättvist. Jag får spotta. På jobbet. Snus. Papperskorgen blir alldeles spottig. Det går bra.
Adam kände förstås din subtila paus före "nejet" avseende polis-spottet. Nu växer han upp med bristande respekt för lag, ordning och demokrati. Han blir AIK:are kort sagt.
JJ: Men han blir en fin skattebetalare!
Skicka en kommentar