Sedan tidigare har jag redogjort för mina anställningar där jag träffade Harrison Ford och Nationella Insatsstyrkan så hamnade jag 1999 på en betydligt tryggare plats – det röda huset på Tegeluddsvägen med en stor 4:a på taket, fast en trappa ner, alltså C+.
Fast det hände en hel del där också.
Alexa Wolf släppte sin "dokumentär" Shocking Truth och vips visste varenda svensk att C+ sände porr efter midnatt (fransmännen envisades med att kalla porren för erotik, men nog fan var det porr – rättigheterna till 300 porrfilmer kostade lika mycket som rätten att sända Titanic för övrigt, gissa vad abonnenterna tittade helst på?).
Jag hade också det stora nöjet att besöka Hotel Costes i Paris, fast att det var så jävla hippt fattade jag inte då – bara en massa beniga ryskor med sockerpappor, högljudd musik och tillkrånglade namn på ordinär mat.
Och det kanske största var att fransoserna bestämde sig för att skapa Canal Numedia – Internetdelen av C+. Tack vare en god personalchef på C+ fattade jag att det skulle vara döden för mig, så det var dags att flytta efter bara 13 månader.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar