tisdag 25 november 2008

ARBEIT MACHT FREI, DEL III

Sedan tidigare har jag redogjort för mina anställningar där jag träffade Harrison Ford och Nationella Insatsstyrkan så hamnade jag 1999 på en betydligt tryggare plats – det röda huset på Tegeluddsvägen med en stor 4:a på taket, fast en trappa ner, alltså C+.
Fast det hände en hel del där också.
Alexa Wolf släppte sin "dokumentär" Shocking Truth och vips visste varenda svensk att C+ sände porr efter midnatt (fransmännen envisades med att kalla porren för erotik, men nog fan var det porr – rättigheterna till 300 porrfilmer kostade lika mycket som rätten att sända Titanic för övrigt, gissa vad abonnenterna tittade helst på?).
Jag hade också det stora nöjet att besöka Hotel Costes i Paris, fast att det var så jävla hippt fattade jag inte då – bara en massa beniga ryskor med sockerpappor, högljudd musik och tillkrånglade namn på ordinär mat.
Och det kanske största var att fransoserna bestämde sig för att skapa Canal Numedia – Internetdelen av C+. Tack vare en god personalchef på C+ fattade jag att det skulle vara döden för mig, så det var dags att flytta efter bara 13 månader.

Inga kommentarer: