ARBEIT MACHT FREI, DEL II

Efter att ha lämnat Hachette prövade jag på att vara arbetskraft till förfogande, något som sög svettig snase. Därför vart jag väldans glad när bajjaren Tommy på Elle tipsade om att en nystartad sportsajt sökte folk. Jag fick numret till den inhyrda konsulten Patrik, ringde och lämnade ett nervöst meddelande om att"hejjagheterDagochjaghördeattnisöktefolkochduärtydligenjurgårdare
ochjagärgnagaremenjaghoppasintedetskavaraettproblem".
30 sekunder senare ringde min Ericsson 788.
- Hej, jag heter Patrik och jag hatar AIK!
Nästa dag anställdes jag på SportNow som producent och product development coordinator och fick tillfälle att träffa cheferna Anthony Khan och Hervé Payan, två herrar med en dokumenterad förkärlek för champagne och privatjetplan. Målet med SportNow var enkelt - totalt världsherravälde på sportnyheter och statistik inom fem år. Problemet vara bara att när jag skrev på mitt anställningsavtal, så hade finansiärerna slutat pumpa pengar till "champagnemaffian".
Visste jag då det? Nej.
Men jag fick vara med om sex spännande månader fyllda med brutaltidiga morgnar för att lägga ut NHL-resultat, finna huset ockuperat av galna PKK-are och evakuering av Nationella Insatsstyrkan (det är något speciellt med tungt beväpnade poliser på sin arbetsplats!) och slutligen erfarenheten av att inte få lön i tid.
Märkligast var nog ändå att ha en chef som gick runt på vindskontoret på Grev Magnigatan med ett jovialiskt leende på läpparna efter att ha rökt jazztobak, väsandes "We have no money! We have no money!"
Dags att söka sig vidare - nu till Tegeluddsvägen...