Jag tror att även min son finner det skönt att sova.
Därför kan jag inte förstå varför den gångna natten bestått av ett oräkneligt antal "jag-vaknar-och-ställer-mig-upp-i-min-säng-och-vrålar"-intermezzon.
Det gör att varken han, hans mor eller hans far kan sova.
Och sömnbrist gör fantastiska saker med ens hjärna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar